"Du kommer uppleva hjärtklappning"

 (Varning: Detta inlägg innehåller blod och kanske semi-ofräscha-saker)

Herregud. Jag fick för mig att vara vaken ovanligt sent, gick upp 9:45. Halvsov lite till 10 och insåg att jag inte skulle hinna ta en frukost innan operationen 10:40 så köpte en baguett på vägen. Väl där så gick det väl hyfsat snabbt. De kallpratade som FAAN. Kanske ville verifiera att jag faktiskt skulle till Spanien då jag antagligen fick gå före en massa i kön, jag vet inte. Hursomhelst, fick först en bedövning i näsan och sen fick jag lite adrenalinsprutor och skit. Det var lite mysko känsla helt klart. "Du kommer uppleva hjärtklappning" var ju skönt att höra. Nää, ärligt talat är jag ganska tolerant emot det mest och freakar inte över sånt här. Sen började de köra in massa grejer och bränna och det gjorde faktiskt riktigt ont först, de måste glömt att ta hela näsan. Aja.

Sen när jag var klar fick jag sitta och ta det lugnt lite. Jag var rätt okej även om hela min käke var rätt groggy pga bedövningen. Allt var rätt lugnt även om det sved rätt gött. Jag skulle tydligen sitta i 10-15 minuter för att de skulle kolla att det inte började blöda. Det gjorde det inte. Först.

Väl emot spårvagnen kände jag mig allt svagare och kände hur det rann. Tog fingret emot näsan och jag hade börjat blöda. Blev först lite orolig, är det konstigt? Ska jag gå tillbaka? Ringde dom och blev fan irriterad på en jävla kärring med hörselproblem som satt i växeln. Jag ville inte direkt skrika i en full spårvagn "JAG HAR OPERERAT MIG OCH NU HAR JAG BÖRJAT BLÖDA; VAD SKA JAG GÖRA?" men hon kopplade mig ändå tillslut vidare. Den andra sköterskan var yngre och hade INTE hörselproblem sa att sånt kan hända när bedövningen börjat släppa och att det antagligen var lugnt.

Här började jag känna mig jäkligt oskön. Jag vet inte om det har med att jag sov typ 4 timmar, att jag var asbedövad eller att jag mest ätit en halvbaguette men jag började förstå lite känslan att bara vilja försvinna från jordens yta. Jag kände mig allmänt obekväm och ångrade lite att jag inte tog taxi. Kändes som alla kollade på mig och jag mådde fan piss rent fysiskt och ville bara gå hem och dö. En tant kom fram till mig och frågade om jag behövde hjälp.

Nu är jag dock hemma och hade egentligen tänkt att vila tills jag kan ta ut några grejer med nån sorts salva men det håller på att bubblar och håller på så det känns inte särskilt avslappnande alls, jag tror jag får ge upp den tanken tills sen.