Ming samt hur man behandlar kunder med olika policys och liknande

Visste inte vad jag skulle ta bild påså fick bli väggen. Jag är rätt kass på att ställa in skärpan och grejer. Den hittar liksom perfekt skärpa men jag vet inte om jag är superklantig eller vad det är men det blir ofta suddigt ändå. Kanske ska stänga av touchfocus. Jag vet inte.

Hursomhelst så käkade jag med Daniel A på ming och tänkte först bara äta något lätt och billigt men sen såg jag Anka a la ming på kantonvis (borde väl vara kantonesiskt vis?) och kände att det vore gött med en signaturrätt och lite anka. Anka är ju väldigt speciellt på gott och ont. Hursomhelst så var det lite av en besvikelse är jag rädd. Men det var inte det mest påfallande!

Medans vi väntade satt en man i 50års åldern och begärde notan. Kortet gick inte och han hade inga kontanter och den kyparen blev sjukt arg. Han frågade då om han kan lämna leg och plånbok men kyparn sa att de inte var värda något. Han frågade om han kunde lämna mobilen då och att den var värd 3000 kr men kyparen kollade på mobilen och skrattade och sa att en sån telefon kostade några hundralappar. Jag var tvungen att snegla och i det hänseendet tror jag kyparen hade rätt. Mannen var lugn men kyparen var ändå sjukt otrevlig och hotade med att ringa polisen. Iaf. En grej med det här är att man eventuellt kan förstå kyparen. Man kan hålla med om att det inte är så intressant för honom att ha en gammal plånbok och inte heller en gammal mobil vore direkt värt. Något som dock är självklart är ju att han förlorar en kund för livet och att värdet av det inte ens i närheten motsvarar värdet han skulle förlora om kunden eventuellt skulle sticka utan sin plånbok. Och det är bara om det är 100% säkert att han inte kommer betala. Sannolikheten för att han kommer göra det är ju sjukt hög.

Det ledde in på tankegången om att ha visa lite goodwill och inte vara stenhård med policys. Är man som mig så är det t ex lätt att gå in och köpa billigaste varan på prisjakt och hata SIBA, ONOFF och såna kedjor med dyrare pris. Har man dock problem med saker så märker man (och uppskattar) de mycket mer generösa policys som kedjor med större marginaler har. Jag menar inte att de är bättre, jag menar inte heller att man måste ta högt pris för att vara generös. Jag menar bara att det är lätt att bara kolla på billigaste produkten och att man ibland kommer i en situation när man köper billigt där man lägger ner massa tid och energi för att spara hyfsat lite pengar. T ex som min telefon som jag köpte ifrån emporiolive.com. Skulle den funkat perfekt så skulle det vara lugnt men nu när telefon fungerade halvkasst så blev det ett fruktansvärt meck för att få pengarna tillbaka.