Kollar på "Mamma byter bo" och det är några pedanter som ska byta plats med några hippies. Tycker inte hippiesarna verkade så farliga utan det värsta är hur de tog hand om sina barn. Pedanterna var inte helt hundra heller. Typ så brydde sig pedanterna om att de andra barnen fick äta när de ville osv. Det är väl bara ett problem om ungarna är feta och äter massa skit och inte äter lite nyttigare mat. Om de tar en macka och ett äpple (som var fallet) så är ju det inget man behöver whina för. Sen var det rätt crazy när pedanterna sa att man inte fick ta florsocker ifrån bordet som hade spillts efter nån kaka. Anledning är för man respekterade inte sig själv och man respekterade inte bordet. Vafan liksom?
Hursomhelst, jag särskiljer det hela ganska rejält jämfört med hur man som VUXEN väljer att leva och hur man tvingar sina BARN att leva. Hippiesarnas barn som inte hade några som helst krav kommer bli soss-fall när de blir vuxna medans pedanternas barn verkade rätt chill samtidigt som de faktiskt kommer kunna tänka sig att bli något i livet. Tycker det är viktigt att ge sina barn stora möjligheter, sen får de välja själva vad de känner för och sen kan göra vad man vill.
Själv levde jag nog mestadels i en mellanform av det där, som antagligen de flesta. Önskar dock att jag fick lite mer press på mig, framförallt i skolan eftersom man presterar rejält mycket bättre då och att det typ alltid är värt det även om det låter rätt nazi i teorin. Den bästa personliga tränaren som finns kommer liksom alltid vara den som verkligen kör dig till botten och nästan halvt spyr. Du kommer se resultat och du kommer känna att det är värt den här extra pressen för att det ska bli värt.
När jag tänker på det där brukar jag ofta tänka på fotboll (eller annan idrott) som ett bra exempel. Vad typ alla fotbollsspelare tycker är roligast är att spela match, på träning eller på riktigt. Spel är överlägset roligast. Skulle man få välja vad man ska göra härnest på alla träningar skulle alla säga spel. Tar du dock ett lag som endast kör spel medans ett lag som kör löpträning (astråkigt), annan kondition och styrka dessutom så kommer laget med mer annan träning fullkomligt spöa skiten ur laget som bara spelar fotboll. På fotboll. För att bli bra måste du alltså göra saker du tycker är jobbigt.
Samma sak försöker jag applicera på pokern nu med lagom framgång. För att kunna bli riktigt bra på poker och öka mitt vinstsnitt måste jag regelbundet göra saker som är tråkiga och jobbiga, framförallt har jag problem att göra tighta folds. Jag vill inte göra tighta folds. Jag hatar att göra tighta folds. Men ibland känner jag lockelsen att syna när jag vet att det egentligen antagligen är rätt att lägga sig. Vi pratar inte om de här lägena där det är självklart att man borde lägga sig (haha, obviously). Vi pratar om de här lägena där vi får rätt lockande potodds och där en syn inte är katastrof utan bara ett svagt misstag, men ändå uppenbarligen ett misstag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar