Jag och Mikael spelade lite golf när vi var mindre. Jag var naturligtvis bäst i övningsgruppen och vann alltid alla glasstävlingar *skryt skryt* och gick ner för att se hur väl slagen satt i. Till en början blev tom pappa förvånad över hur bra jag slog men sen tappade jag det och hittade inte tillbaka.
Golf är rätt nice men hatar ju att promenera och bära på saker så utan en golfbil orkar jag inte göra det regelbundet. Plus att mitt humör blir för påtagligt efter några timmar. Det kanske dock är terapeutiskt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar