Framtida arkitekten eller inte?

Bilden ifrån edgargonzales.com som vi pratar om nedan.

Oroa dig inte mamma, jag kommer väldigt osannolikt att hoppa av. Det jag ville skriva om är att jag funderar ibland på hur lämpad jag är för mitt framtida yrke. Har gillat "svart på vitt", har ogillat pretentiöst dravel och det jag gör nu är ett distinkt byte, ett byte till en värld av gråzoner. Jag trivs dock jättebra. Dock så är den sak som gör mig mest ledsen i livet just nu (och senaste året) att jag blivit trögare intelligensmässigt. Det blev tydligt i matten och fysiken som nu är över men även pokern som inte går så bra längre, framförallt känner jag bara att jag inte tänker lika djupt som jag gjorde när jag var som bäst. Nåväl.

Iaf en annan sak som verkade väldigt tydligt är folks "drawing skills" i sverige och där faller jag också bakom. Iofs, det där tror jag att man lätt åtgärdar och har inte spelat så stor roll här, tvärtom faktiskt har okontrollerade linjer blivit bra skit tillslut, just pga av dess oförutsägbarhet. Nog om det.

Dock så denna termin och ibland innan så går alla dessa tvivel då och då bort och jag tänker att jag precis har rätt förutsättningar för att bli en framstående framtida arkitekt. Jag försöker kombatera mina givna mönster och ständigt återkommande tankar konstant, detta gäller för övrigt allt i livet, och jag känner ändå att jag har ett sätt att tänka som skiljer sig ifrån många andra och hoppas detta kommer att uppskattas längre fram i yrkeslivet, jag tror iaf det.

Idag var nog dock första gången folk inte alls höll med mig, unisont dessutom. Det handlade om grafer och här känner jag mig rätt stark och också nu skiter i detta faktum. Har gjort samt läst grafer sen jag var 17, detta i sig är inget bevis för att man bemästrar något, men när det handlar presentera fakta och vara sann har jag en tydlig bild om att basera argument på siffror. Tidigare om jag skulle skriva om ämnen såsom det här hade jag blivit emotionellt involverad, fortsätta skriva ett försökt till ett övertygande argument men jag antar att med åldern försvinner detta behov alltmer. Hursomhelst ville jag säga att detta var ett exempel på vad som kanske kommer göra mig unik i framtiden. Oförmågan att kompromissa :D. Haha nej, skoja.

Okej, nu blev jag ändå sugen på att säga vad det handlade om, dock inte argumentera. Det handlade om att en politiker "vilseledde statistiken" genom att göra ett stapeldiagram med en stapel på 2 miljoner arbetslösa som kanske var 1 cm hög, sedan en annan stapel på 3 miljoner som var 4 cm hög. Han menade då att det var oärligt att använda det som argument när stapeln var 4x så hög medans "den riktiga siffran" borde vara endast 50% högre (2 cm vs 3 cm t ex). Jag menade då att man kan välja när grafen börjar o slutar (även om det minskar objektiviteten så är det fortfarande ren statistik) medans jag ville säga att det var 1000 ggr värre att beskylla en regering för att förstöra landet med dessa siffror när hela världen går igenom en ekonomisk kris. Vad som är ett mycket värre misstag vore att inte ta med ett jämförelseindex som visade hur det gått för andra länder, en referens. Där var argumenten!

Här är länk till lärarens blogg o artikeln han skrev; (kör google translate ffs!)
http://www.edgargonzalez.com/2009/02/04/soraya-mientes-o-cuando-las-graficas-mienten/