Dimensioner och arkitektur samt filosofin bakom sängstorlekar.

Gud vilket rätt yrke jag har valt. Det känns faktiskt askul hela tiden även om det tar massa tid. Man får liksom välja lite vad som intresserar en av vilka ämnen som helst och bara integrera och utveckla detta i något arkitekturrelaterat. Typ nu då när jag gjort en konstgjord ö där liksom organisation och politik kommer in i en ö som handlar om mat och matlagning. Nu kanske detta är ett projekt i den mest fria kursen vi har haft men jag tycker det är skitkul verkligen att successivt lära mig olika program, olika metoder att förmedla budskap och idéer och tänka ut system.

Vi kan väl slänga upp lite bra och halvbra bilder här, börjar med några som var en del av presentationen i måndags. Och sen fortsätter vi andra delen av inlägget med sängsizes.

Konceptuell byggnad med en del fula och orealistiska moment .

'

Jo! Vad jag skulle skriva är att det är skönt att lära sig olika sidor men också lägga in massa noteringar och det känns som att jag bygger upp ett sorts uppslagsverk med massa små bra saker. Typ så har jag haft lite olika sängar under mitt liv och dimensioner är väldigt väldigt viktiga. Dimensioner i arkitekturen är såklart också viktigt och var en del av mitt projekt ovan. Det är ett rätt självklart påstående men att veta vad för storlekar som kommer innebära friktion och vilka som funkar är ändå en konstform och kräver eftertanke eller iaf erfarenhet. Man liksom anpassar sitt beteende beroende på hur dessa storlekar influerar dig att göra saker. Samma sak med mitt projekt vars små delar visades ovan då skillnaden mellan dimensioner avgör huruvida du uppnår känslan du vill uppnå eller ej. T ex fick jag höja taket till 6 meter och det blev skitbra för det gjorde att man fick en överblick och ett flow mellan våningar som var helt ickeexisterande vid samma design med en takhöjd på t ex 4 meter.

Samma sak med sängar. Tex så först sov jag i en 90säng. Det funkade rätt fint när man är själv men om man sov med någon annan blev det sjukt obekvämt. Man tvingades sova på sidan, man "tvingades" sova i sked och även om det är nice ibland och ofta till en början så sover iaf jag helt klart bäst helt själv. Detta faktum glöms ofta men givet är att denna storleken är perfekt för inredning och funktion, det ger plats till massa annat då en gigantisk säng fullkomligt äter upp ett rum. Desto större är alltså inte desto bättre.

Sen så när man började träffa folk lite mer regelbundet blev det uppenbart att denna situation är ohållbar för två personer. Vi provlåg (roligt ord) då lite olika sängar och hittade en favorit på sängjätten. Herregud vilket bra val det var, den sängen är så fruktansvärt skön att jag ofta vaknar runt 8, går upp och lägger mig i den när jag är hemma hos morsan efter hon gått upp för jobbet i de 2-3 timmarna som det tar innan jag vaknar runt 10-11 på somrarna. Iaf! Den var 120 cm och den funkar för två personer men dock med lite friktion. Framförallt så beror det lite på vem man sover med. "Respekterar" personen storleken och sover normalt funkar detta fint men är det en person som är mer frigjord kan du hitta dig i en position där du ej har utrymme för att sova som du vill med en viss rörelse och position. Vad jag har kommit fram till med min nuvarande säng är att 132 cm måste vara ett gyllene mått för där kan du verkligen välja att sova helt fritt och separat eller nära, dessa 12 centimeter förändrar alltså allt!