Hockey!

Nu är jag och lite andra och kollar på mathias som spelar sin första hockeymatch i spanien. Det är sjukt nice! Eftersom jag är självcentrerad och sådär så tänkte jag vända resten av inlägget om mig själv. Vad jag påminns av är stressen, glädjen, pressen, gemenskapen av att spela i ett lag och vara en del av en klubb. Här finns den där föreningsmänniskan som jobbar för att föreningen ska gå runt av sitt genuina intresse, det finns vänner till spelare som kommer och hälsar på, det finns folk som hetsar. Det är den sköna känslan när alla jublar när man gör något bra på plan, det är den sega känslan av att man gör ett misstag som gör att laget tappar och man vill prestera något bra igen. Mycket jobbiga saker men mestadels bara bra. Det är ju det som är grejen, man måste känna dåligt ibland för att uppskatta när det går bra.
Jag blev ärligt talat tårögd för första gången på riktigt länge just av det ovan. Det kan kännas lite löjligt men jag blev faktiskt rörd när han spelar sin första match och så fick han sin egen hejarramsa ifrån publiken. Kändes dumt att skriva förra meningen men det var sant!
Det som var lite roligt är att vi ofta skämtar ibland om "Mathias-style" som är liksom bara raka puckar konstant. Så då var det extra kul att han kom och bara tacklade ner alla hela tiden :)

Sen skulle vi gå ut på kapital men några hade en liten olycka och några andra var riktigt trötta så märkligt nog gick jag och Mathias ut på efter ett peptalk ifrån hans sida och vi tog 8-bussen hem till villaviciosa då matchen slutade typ 1 och sådär. Utekvällen var ganska trevlig men sjukt frustrerande. Pratade med massa trevliga och stundtals vackra spanska människor men var väl lite för trött för att kunna prata bra spanska nog att samtalen kändes givande hela vägen. Ser det som extra incentive att köra hårdare på spanskan
Kul kväll oavsett!