Lite delay eller!?

Heeej!

Nu ser jag ljuset på slutet av tunneln! Två veckor återstår snart till jag åker till Dominikanska republiken! Shit va taggad jag är men samtidigt känner jag mig inte så superstressad som jag kanske borde. Det känns helt enkelt bättre än senaste veckornas sisådär-humör. Iaf har jag lite check-list-mentalitet då jag vill avverka saker innan jag drar så när jag fick mail om gratis baseballbiljetter så var jag såååå påå.

Första baseballmatchen ever.

Så ja! I skolmailen så sa dom att det fanns baseball-biljetter och jag plockade två. Fredag kväll, härligt väder, ledighet och en fin stadium som jag ännu inte hade varit på, det var som den kallade på mig magnetiskt, dragandes emot havet där det ligger. Problemet var bara att jag inte kände någon som skulle gå, eller ja inte direkt så jag kunde hänga med. Förrens jag hörde att en snubbe skulle gå. Han är rätt intressant, först verkade han störtskön, sen blev man rätt trött på hans personlighet, jag kan inte bestämma mig vad jag tycker. Han har tydligen hoppat 220 fallskärmshopp och då får man basejumpa, bilar 2 timmar varje dag, sover 3-4 timmar per natt och jobbar även med att fixa racingbilar. Det visste jag inte tidigare! Jag frågade en kompis om att hänga med och medans vi försökte mötas upp så tog vi en öl på The tilted kilt, en bar som typ påminner om hooters men då

Sista unicycle-inlägget EVER

Att prata om mitt senaste inköp känns, ja lite sådär. Jag blir stoppad 4-5 ggr varje gång jag kör, folk skriker saker efter mig och frågar massa dumma frågor. "What is it?" -  Alltså vad ser det ut som? "Do you charge it at night?" - Man kan väl ladda den när man vill, när laddar du din telefon? "Does it run on battery?" - Nää den drivs av kärnkraft.

Det går iaf snabbare och snabbare varje gång, jag borde egentligen tima genomsnittstiden men det beror väldigt mycket på huruvida jag kör uppför eller nedför. Nedför är fortsatt rätt långsamt, uppför sparar man massa tid. Att svänga går finfint stillastående men är lite halvvinkligt ibland och jag finner mig själv sakta ner vilket man såklart förlorar tid på. Jag testade dock i en "säker miljö" att svänga snabbt och visst går det, det är bara att man inte känner sig så bekväm när det är bilar och folk och sådär. Det får komma med tiden. Det är intressant hur snabbt man vänjer sig vid saker ändå. I början kändes det som värsta grejen att folk stirrade, vände sig om och reagerade på olika sätt men nu är jag rätt immun. Frågan är om det inte känns lite löjligt om jag ska köra runt i GBG. Här känns det lite som att jag inte bryr mig om jag ser ut som en idiot men GBG är jag nog lite svagare för grupptryck, eller? Man vill som sagt inte vara unicycle-killen men det ÄR liksom en bra metod. Vi får se, jag orkar inte prata om den mer iaf! Detta var sista gången jag nämner det tror jag.