Morgonmänniskor

Saker går i verkligen i cykler, sällan linjärt. När jag var 15 år kände jag mig jättesmart, jag tänkte att jag inte orkade hänga med korkade människor. Sen växte jag upp, insåg att alla hade olika kvalitéer som är sköna och att smarta nördar saknar ganska mycket av andra egenskaper. Så jag försökte bredda mig lite som människa, blev mer social osv. Nu känner jag att jag gått tillbaka lite till hur jag var som 15åring. Folk har verkligen olika kvalitéer men det är rätt få som har något större värde för mig fast mer hur många idioter det faktiskt finns, och hur hopplöst det faktiskt är att göra något åt det. Och bara för att man förstår varför de är idioter så tar det inte bort det faktum att de är det. Det om det!

Iaf, idag var jag tvungen att gå upp tidigt för ett gruppmöte. Grupparbeten får man manna upp, oavsett hur pigg/trött man är. De har börjat jobba massa för de har samma studio (alltså samma grupplokal) och jag har missat de 2-3 ggr de träffats för de har inte sagt till mig! Förra veckan visade det sig att de har säkert pratat och adderat mig i en gruppkonversation men jag har ej fått smsen. Iaf så har slutresultatet varit att jag bidragit ganska lite. Just därför klagade jag inte när de ville träffas kl 10 på lördag morgon. Jag gick dit, jag kände ångesten direkt bara av att det är tidigt. Det är som att kroppen släpar några millisekunder efter benens rörelser. Jag kom iaf in och ser vilka som är och jobbar såhär tidigt. De är alla de jag tycker minst om i klassen. Jag tänker då att det är ungefär som den cykel jag skrev ovan. Visst, jag är nattmänniska men det är rätt barnsligt att tycka illa om morgonmänniskor. Men jag tänker mer och mer att det är personlighetsdefinerande drag som kanske ger mer uttryck än vad man tror.

Sen har vi självklart den stora massan som jobbar och måste gå upp tidigt, hehe ni får skylla er själva!